Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
på tre sidor var omgifven af högväxt skog. Ingen
menniskoboning, ingen uppstigande rök kunde jag
upptäcka; endast fåglarnes röster, skogens sus och
vågornas sqvalpande afbröto den högtidliga tystnaden.
Gångstigen, som jag hittills följt, vek nu af från
sin förra riktning och gick längs stranden. Sedan jag
åityo följt honom ett par stenkast, stötte jag på en
gammal, liten byggnad med till hälften infallet tak; det
syntes tydligen, att den förr i tiden varit fiskares notbod.
Strax derpå kom jag fram till en likaledes förfallen
stuga. Höga träd och buskar växte tätt intill
boningen; endast åt ett håll, åt sjön, voro de till en del
borthuggna, så att man kunde se ett stycke af viken. En
hyfvelbänk, några nyss färdiga samt påbörjade lagg
kärl, och ett par på störar.upphängda nät tillkännagåfvo,
att stugan var bebodd. Jag steg in genom den öppna
dörren. Ingen fans derinne, men några bohag af
enklaste slag, samt åtskilliga på väggen hängande
klädespersedlar styrkte ytterligare, att menniskor hade sitt
hemvist härstädes.
Utkommen på gården, följde jag en liten, ned till
stranden ledande stig; och der upptäckte jag åtminstone
en af stugans innebyggare. I den vid stranden
fastbundna båten satt en gubbe, sysselsatt med metning.
Då jag helsade, vände han sig förvånad om och såg under
några ögonblick på mig, utan att svara. Det syntes
tydligt, att besök ej voro vanliga vid denna
undangömda hydda. Slutligen reste han sig långsamt upp,
besvarade min helsning och sade:
"Herrn får förlåta, att jag sitter och tittar på herrn
som på ett skogsrå; men se, det är så sällan någon
kommer hit, att jag vardt rent handfallen, då herrn
helsade."
"Bor Ni då alldeles ensam i denna stuga," frågade
jag.
"Ja, det har jag gjort ända se’n år trettiofyra.
Ja, det är snart trettio år sedan dess nu."
Det var något i den gamles sätt och i hans slitna,
men ändå snygga drägt, som kom mig att fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
