Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKOGVAKTARES ÄFVENTYR.
PjfåsåP forna dagar var man ej så noga med skogen.
Om man tog sig några "pinnar" på en annans
mark, så betydde det vanligen ej så mycket, och
sällan gjorde skogsegaren "sak af det". En bonde, som
tagit ved på baron R’s skog, var en gång uppkallad
till baronen.
"Du har stulit ved på min skog, säga de. Är det
sant?" frågade denne.
"Ja fälle ä’ dä så," svarade den anklagade, "men
sir nådi baron, di der pinna ska vi allri tala om, för
skogen räcker te både i vå’n å barnas ti."
"Det kan du då ha rätt uti," sade baron R., och
så blef det intet tal om den saken mera.
En annan skogsegare, L., mötte en dag, då han
besåg sina egor, en karl, som kom från L’s skog med
ett stort lass ved. Yägen var svår, och karlen hade
satt fast lasset i en grop, så att hästen ej kunde få
upp det. L. gick helt lugnt och hjelpte honom,
sägande :
"Då du en annan gång skall stjäla ved, så tag ej
större lass, än att du kan reda dig!"
Så var det i de tiderna, men nu är det på annat
sätt, som vi litet hvar veta. Svårt var det att vänja
folk af med de inrotade ovanorna, och mångenstädes
hänga de uti ännu. Skogvaktaren ansågs, då han först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
