Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
uppträdde på en ort, om icke som "den lede" sjelf, så
åtminstone föga bättre, och ofta voro skogens väktare
utsatta för de allvarsammaste obehag och faror.
I den socknen, der jag för omkring ett tiotal af
år sedan vistades, lågo två skogrika gårdar, omgifna af
en mängd skoglösa hemman, hvilka senare i långliga
tider begagnat de förras skog som en slags allmänning.
Men nu hade skogen fått värde, och skogsegarne, ett
par herremän, beslöto att göra slut på oskicket och
infora en rationel skogsskötsel, och till den ändan
anskaffades en skogvaktare. Man hade den lyckan att finna
en utmärkt sådan, som till på köpet hette Skoglund.
Jag kände honom mycket väl, emedan jag hade
mitt hem på en af de gårdar, för hvilka han var
antagen. Han var en ung, dugtig karl, med öppen blick
för, sitt yrke och älskade skogen af hela sin håg. Yid
en sådan person fäster sig lätt ett ungt och lifligt sinne,
helst om man, som förhållandet vanligen är i pojkåren,
sjelf fuskar litet i den ädla jagtkonsten. Jag följde
derföre Skoglund gerna i berg och mark och fröjdade
mig af hjertat åt dessa utflygter. Det enda, som
förorsakade mig obehag, var att han hade så långa ben,
hvarigenom han var i stånd att taga riktiga
"lunken-tussteg", mot hvilka mina aldrig ville förslå. Då jag
påminte honom derom, saktade han småleende farten,
men glömde sig åter om några minuter, och så bar det
i väg på samma sätt som förut. Och när "Kastor"
eller "Klinga", så hette hans huudar, ’fingo slag’, då blef
det än värre; men då hjelpte det ej att vädja till hans
mensklighet i fråga om stegen, utan jag fick pallra mig
med, bäst jag kunde. Men detta sitt förhållande
försonade han derigenom, att han som oftast stälde mig i
det bästa hållet, så att jag fick skjuta, ty "skottsnål"
var han minst af allt.
Skoglunds stuga låg i en vacker björkbacke, strax
vid sjön. Det enkla hemmet tycktes mig vara ett
riktigt litet paradis, fastän ingen Eva fans der. Detta var
dock, så vidt jag kunde förstå, Skoglunds fel, ty så väl
den nätta Augusta, huspigan, som den bastanta Fia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
