Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
som styrde i ladugården, sågo så vänligt på honom, då
han var framme vid gården.
En afton, strax på nyåret, då han varit inne hos
mig, mötte han vid bortgåendet Augusta i förstugan;
om det var af en händelse, låter jag vara osagdt. Jag
hörde större delen af samtalet genom den tunna dörren.
"Vill Skoglund komma in i köket, ska’ han få ett
par präktiga köttben åt Kastor och Klinga," sade
Augusta. Med qvinnans vanliga skarpsynthet hade hon
funnit Skoglunds svaga sida. Han var nämligen, enligt
egen utsago, som en far för sina hundar. Men nu
visade han sig ej blott som en älskande utan äfven som
en förståndig fader, ty han svarade:
"Tack så mycke’, men de få allri smaka tocke;
då kunde di förlora värkorne".
"I qväll kommer väl Skoglund på dansen, som ä’
ve’ Skogstorp?" frågade Augusta vidare.
Men Skoglund var obeveklig. "Nej, jag har
ut-rättningar på annat håll," förklarade han, tog afsked
och gick med långa steg öfver gården. Men han skulle
denna gång råka ut för ännu ett försåt. Utanför
ladugården stod Fia. Hvad hon sade, kunde jag
naturligtvis icke höra, men hon Jdappade Kastors hufvud och
pekade in åt ladugården. Säkerligen sökte hon
förvärfva sig Skoglunds hjerta genom en mjölkbunke; men
i så fall fick hon lång näsa, ty skogvaktaren tog snart
afsked och gick. Han var stenhård, och jag fruktar
storligen, att de båda flickorna ansågo honom föga bättre
än "hundturken", ehuru sist nämde mägtige herre, hvad
fruntimmer beträffar, väl är Skoglunds raka motsats.
När vi voro tillsammans ute, så märkte jag snart,
att Skoglund ofta gjorde en "afqvistare", som han sade,
till skogens vestligaste del, hvilken stötte till ett
hemman, som hette Rödjan. Detta kunde nog ha skäl för
sig, ty "Rödjafar" hyste, hvad skog angick, åsigter, som
stötte mycket på kommunism. Skoglund var honom
derföre en svår nagel i ögat, och gubben hade, enligt
hvad som sades, lofvat att en gång "krama vasslan" ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
