Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
"buskkryparn", med hvilket namn han benämde den
hederlige skogvaktaren.
Inom kort. kunde jag dock förstå, att Skoglund,
när han gjorde sina "afstickare" här åt, förenade det
nyttiga med det nöjsamma. Boningshusen vid Rödjan
lågo på en temligen bred, i skogen inskjutande kil,
hvadan det ginade betydligt, om man gick förbi demy
när man skulle till andra delen af skogen. När
Skoglund kom ut på denna slättmark, voro hans steg
på intet sätt längre än mina, och vid sådana tillfällen
syntes nästan alltid Rödjafars brorsdotter, den vackra
Maria, i fönstret eller på gården. Skoglund såg då
gladare ut, än om han fått tre räfvar i ett skott. Det
behöfdes ej stor skarpsinnighet för att förklara
Skoglunds beteende. Jag satte åt honom, för att få reda
på saken. Han gjorde i början bugter hit och dit, på
det jag skulle tappa spåret, men jag var den vid ali
förställning ovane skogsmannen för klok, tvingade
honom snart att hålla stånd och dref ur honom hela hans
hjertas hemlighet.
"Men herrn får inte tala ett ord om’et," sade
Skoglund och tog steg, så väldiga, att jätten med
sju-milsstöflarne ej ens skulle behöft blygas för dem.
Maria var fader- och moderlös, och bodde hos
farbrodern, som var hennes förmyndare. Skoglund hade
blifvit bekant med henne på en midsommardans och
trodde sig efter icke så lång tid finna, att hon föredrog
honom framför Rödjafars son, som också gjorde sina
slag åt det hållet. En söndag, då Maria varit åt
kyrkan utan sällskap hemifrån, hade Skoglund råkat henne,
och då hade "de kommit på rent spår", som han
uttryckte sig. Roligt skulle vara att veta, hur den blyge
Skoglund härvid förde sin talan; men grannlagenheten
förbjöd mig att sätta åt honom rörande denna sak, när
han ej sjelfvilligt ryckte fram dermed.
"Men Rödjafar?" frågade jag. Nu förlängde sig
Skoglunds ansigte och han ref sig ett par tag bakom
örat. Han hade ännu ej "fått korn på’t", förklarade
skogvaktaren, men han skulle ej blifva god att få bugt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
