- Project Runeberg -  Berättelser /
79

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

go å läsa opp ett ’pruttukol’ for dom, så de kunna
få höra!"

Denna sista uppmaning var riktad till mig,
hvarföre jag sökte göra klart för dem, hvilket straff de
kunde vänta, och tog dervid säkerligen ej till för litet.
För att talet skulle göra så mycket bättre verkan,
nämde jag "missgerningsbalk" och paragrafer, och vi
hade om en stund både fader och son så mjuka, att vi,
som man säger, kunde linda dem om fingrarne.

"Det va’ allri vå’n mening te låta dej stå der mer
än ett par timmar," sade Rödjafar. Att detta var
deras afsigt, tror jag också; men i lagens ögon mildrade
detta ingalunda deras förbrytelse.

"Det betyder inte en vitten," svarade Skoglund, "å
hört ha’ Ni, va’ Ni har att vänta!"

De båda brottsliga föllo nu riktigt till fota och
bådo för själ och pina, att Skoglund skulle hafva
förbarmande.

Nu var det Skoglund, som stod med trumf på hand.
Han,drog litet på munnen och sade:

"Ni va’ mera stor på för en tid se’n, far i Rödja,
när ja’ va’ här i ett ärende till Er. Om ja’ nu läte
nåd gå för rätt, hur skulle Ni då svara, om jag frågte
som då?"

Det var ingen annan utväg än att gifva ett svar,
som tillfredsstälde Skoglund, ehuru det synbarligen
kostade på. Hvad som än vidare gjorde saken sur, det
var, att Rödjafar måste för egen del lofva, att till
nästa morgon köra tillbaka timret och styra om, att
äfven de andra skogsåverkarne gjorde på samma sätt.

"Å nu vill ja’ allri höre tals om någe kuckel i
skogen," sade Skoglund, "för då svarar ja’ inte för, hur
det går!"

Sedan vi derefter talat om åtskilligt en stund, kom
Maria, som under tiden varit till kyrkan, hem och fick
af Skoglund höra, att numera finnes intet hinder för
hennes förvandling till madam Skoglund. Då vi gingo,
sade skogvaktaren:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free