Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
min magt, skall du gerna få det, bara Tor varder lös,"
svarade Ingrid.
"Först vill jag ha alla dina egodelar, som du har
och får," sade skogsfrun.
"Ja, gerna det," sade Ingrid, och om ett ögonblick
stod hon der som den fattigaste tiggarflicka; men det
gick henne ej till sinnes, ty hon tänkte bara på Tor,
och hur han skulle varda fri.
"Så vill jag byta hår och ögon med dig och ha
rosorna på kinderna dina," sade skogsfrun.
"Ja, gerna det, bara Tor varder lös," svarade
Ingrid, och när hon nu kom att se sig i källan, bredvid
hvilken hon stod, såg hon, att hon hade skogsfruns
gröna hår och eldlika ögon; men hennes kinder voro
bleka och infallna.
"Nu är det bara ett vilkor igen, men om du inte
går in på det, så måste han ändå dö. Och det lyder
nu så, att du skall gifva dig bort från bygden här och
aldrig se Tor mera."
Det var det svåraste af allt för Ingrid. Hon vred
händerna, grät och bad och var öfver sig gifven, men
skogsfrun gaf ej med sig, utan var hård som stenen.
"Svarar du ja eller nej," det var allt, hvad hon sade.
"Ja," svarade då Ingrid, men i det samma, som
hon sade det ordet, var det, som om hjertat hennes
brustit, och hon tyckte, att hon dog. Men just som
hon dött, gaf vår Herre henne lif igen och sade: "du
får honom åter".
Skogsfrun och allt var då försvunnet, och utan att
lion visste, hur det gått till, var hon inne i kammaren
igen och satt på stolen bredvid sängen. Och der låg
Tor åter, men sof så lugnt, som han ej gjort allt
sedan de olyckliga dagarna i skogen. Nu slog han upp
ögonen, sträckte ut handen och sade glad:
"Ingrid min!"
Och från den stunden var ali yrsel borta, och Tor
frisknade till.
När Ingrid nu stod bredvid honom, fick hon se ett
litet spänne, som lyste som eld, när solen, som just då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
