Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
styr nog om det, så du slipper bo på fattiggården
Far du," ropade hon, "kom hit litet!"
Bärande en lie, som han höll på att slipa, trädde
nämdemannen fram till trappan. Han var en äldre,
högväxt man med ett vackert, redbart ansigte.
"Nej, se blinde Per," utbrast han, "och du ser så
förskrämd ut som en backhare; hur är det förståendes?"
"Morsan" omtalade med några få ord, hvad hon fått
veta. "Och nu, käre far, får du lof att ställa om, så
att Per får hafva det som förr!"
"Jag kunde just tro, att det skulle gå så," sade
mannen liksom för sig sjelf. Han teg en stund och såg
eftertänksamt på Per. "Ja, det vore bäst, att du finge
hafva det, som du är van," yttrade han derefter, "och
så skall det också bli, så vida jag något rår," och det
var ej fritt, att rösten tillkännagaf, att nämdeman var
medveten om sin betydelse i socknens angelägenheter.
"Gud välsigne Er, för Eran beskedlighet," utbrast
den blinde, och ett skimmer af glädje flög öfver hans
anlete.
"Men kom nu med mig in i stugan, Per," sade den
godhjertade qvinnan med en tacksamhetens blick på sin
man, "så att du får dig något till lifs. Du ser mig ut
att kunna behöfva det!"
"Nå minsann hade jag inte så när glömt bort, att
du ej har några strängar på felan," utbrast
nämde-mansmor, när hennes skyddsling fått tillfredsställa den
matlust, som glädjen återgifvit. "Du må tro, att Anna
nog kom ihåg, när hon var i staden, att hon lofvat
hålla dig strängar."
Hon gick in i "annerstugan" och återkom om en
liten stund med de omtalade strängarna, som Per med
af glädje darrande hand och ett ur hjertat gående "tack"
mottog.
"Hvar är Anna i dag?" frågade Per under det att
han var sysselsatt med att stränga sin fiol, och hans
röst lät nästan blyg, när han frågade.
"Jo," svarade morsan, "hon har för en vecka se’n
rest till morbror sin. Hon ville rakt inte fara bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
