- Project Runeberg -  Berättelser /
93

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

"Du har haft svårt du, stackars Per, har jag hört.
Det sade både föräldrarna och jag, att du aldrig skulle
trifvas på fattiggården."

"Nej, nej, der kan jag inte lefva." Och Per
skakades af en rysning. "Men inte voro de elaka mot
mig, fast föreståndaren skar strängarna af fiolen."

"Ja, jag hörde det. En sådan elaking!" Och
förtrytelsen färgade Annas kinder röda. "Att kunna göra
så åt dig, stackars Per! Åh. det gör mig så ondt om
dig, att du skall vara blind!"

"Åh det är jag ej ledsen för," svarade Per leende.
I denna stund kände han ej heller denna olycka, utan
tyckte sig vandra i idel ljus, mycket skönare än det.
hvarom han fick en aning, då han vände sina ögon
mot solen.

"Nu kan jag en ny låt," fortfor han med barnslig
glädje, "en, som jag hörde vid forsen samma dag, som
jag gick från fattiggården."

"Käre Per," sade den unga flickan och såg
medlidsamt på den blinde, "inte skall du tala så. Det är
du sjelf, som satt ihop låten! Om det också funnes
både neckar och rån, så kunde de ändå inte spela så
vackert som du. Det gör mig så ondt, när du säger
så der, för då tror folket, att du ej har riktigt förstånd,
fast du är lika klok, om inte klokare, än vi andra."

Per stannade och skakade på hufvudet. "Hör du
något nu, Anna," frågade han.

"Nej," svarade flickan och såg sig nästan förskräckt
omkring. "Hvad är det, Per?"

"Det går två karlar der borta på vägen," och han
pekade med käppen, "fast du ej ännu kan se eller höra
dem! När I andra sen så mycket, som jag ej kan
tänka mig, är det så ej möjligt, att jag kan höra
mycket mer än I?"

"Per, vi skola ej tala om det der," svarade flickan
och skakade sitt hufvud. "Men nu skall du sätta ihop
en polska, som är riktigt, riktigt vacker, och som det
ej fins något sorgligt uti." Och hon såg både glad och
förlägen ut, då hon framstälde sin begäran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free