Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
UNGDOMSÅR PÅ MANHEM
Läsning blev för hennes utvecklingstörstande själ den
stora resursen, och hon kastade sig med passion över allt
som bjöds. Av författare, som hon i sin tidiga ungdom
starkast tagit intryck av, nämner hon Fredrika Bremer,
Ingemann och Walter Scott.
För stadsliv var den unga flickan redan under
Flelgerums-tiden ej helt och hållet främmande, eftersom familjen för
hennes bröders skolgång de båda sista vintrarna bott i
Linköping. Baron Leijonhufvud hade hyrt övre våningen i
biskopshuset, där de ofta haft främmande och gjort musik,
och där den stora trädgården med sina dammar varit
barnens tummelplats för kälkåkning och lekar. Stockholmslivet
var ju visserligen något helt annat och mera bundet, men
det hade sin enastående dragningskraft i tillfällen att höra
musik som aldrig förr — konserter och operor.
Musikaftnarna hemma, ej längre så intima och ostörda högtidsstunder
som i rotundan på Flelgerum, kommo i stället att spela en
viss roll i Stockholms sällskapsliv.
Sophies mor var road av och förstod umgängeslivets
och konversationens konst. Flon beskrives vid denna tid
som en liten dam med ungdomligt livliga rörelser,
uttrycksfulla ögon och ett skälmskt men på samma gång ytterst
förbindligt leende kring de svällande läpparna. I hennes
impulsivt naturliga väsen låg något som bröt av mot den
för Stockholms förnäma värld utmärkande konventionellt
avmätta hållningen, något som inom den kretsen sattes i
sammanhang än med hennes överlägsna begåvning, än med hennes
ofrälse börd. Sådan presiderade hon i sin stora halvrunda
salong den kalla vinterkväll år 1838, som hennes dotter på
gamla dagar ägnat en av minnets strålglans omfluten skildring.
Det var kort efter det Jenny Lind för första gängen
med makten av sin inspirerade sång hänfört
Stockholms-publiken. Den unga Sophies lärarinna i musik, Mina
Josephson, syster till kompositören, hade förmedlat inbjudningen,
och så hände det i den dåtida aristokratiska sällskapsvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
