Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däT de trippade med hornbrillor på näsan och
fyllde hela gatans bredd och snattrade och lyssnade till
ingen. Så sällade sig då den försmådde
versmaka-ren till ynglingarna, som spelade cittra och
framsade roller ur antika skådespel, för att bäst de
gingo vända sig mot varandra med ömsom starka,
ömsom smekande åtbörder.
Allt iakttog Giovanni som en, den där står över
världsligheten och längtar hem till sitt.
Blotta tanken gav fart åt blodet, med ett par långa
språng tog han gatstigen upp till borgvallen och
befann sig helt allena.
Skymningen hade djupnat, lusteldar brunno på
alla höjder och väldiga brasor ner på torgen, ända
hit hördes pinjekottarnas och olivgrenarnas
sprakande. Hundratals festljus lågade, och det
flackande skenet från murkrainpornas bloss kom
väggarnas grannlåt att blixtra hemlighetsfullt, medan valv
och porthål gapade så svarta, att skrämseln,
vällustig att känna, ville ta fatt. Luften liksom
dallrade av spel och fötters tramp i dans på
marmorgolv.
Hela staden var bliven en festsal, tindrande likt
tempel på stora helgons dagar.
För en mans skull... En enda man hade kommit
alltsammans åstad. En, som utvalts av äran.
Något grep om hjärtat på Giovanni. Det brände
som oron då man låtit en lycka glida sig ur
händerna och famlar efter att göra det gjorda ogjort.
Vad han i bergen erfarit var drömmar, som man
drömmer vaken, bara för njutningen att drömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
