Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppenbarat sig för mästaren, vadan denne satts i
stånd att återge hennes gestalt just så, som hon
gått och stått här på jorden.
I skenet av hornlyktorna, där de hängde ned från
takbjälkarna mellan korvar och lök, skönjdes
mörka pupiller vidga sig eftersinnande, kanske den
tydningen var naturligare än den att en dödlig
människa av egen kraft förmått utföra slikt? Tanken
att deras stad till den grad hedrats stärkte
påtagligen de goda borgarnas matlust, för nu grep man sig
glupskt an med de hårdkokta äggen och den
våt-friska laktusen.
Giovanni tog ur fickan vad han spart av ost och
bröd. Den enkla måltiden friskade upp sinnet, hans
blick fick genomträngande skärpa och begynte
vandra från bord till bord.
— Fula voro människorna, förskräckligt fula.
Klart som med präntad skrift stod att läsa i deras
uppsyn en eller annan vidrighet. Här lättja, där
högfärd, liderlighet, girighet, listig lögnfullhet eller
avundsam härsklystnad. Han såg det, inte bara i
deras ansikten, nej i rörelserna, i sättet att gå, stå,
sitta — ja dricka till och med. Så ett med deras
väsen och varande var synden, att man skulle trott
dem nödgade att handla därefter.
Men det gjorde de alldeles inte. Många trodde
Giovanni voro goda medborgare, ja några av de
vederstyggligaste anletena visste han tillhöra stora
och kraftiga människor.
— Här sitter nu hårskärar Galeotto och
örtkrä-mare Ludovico, tänkte han. Båda föra de en rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>