Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan runt om bröderna sovo sött och skulle
vakna trygga, utan sorg.
Varför måste just han kväljas av ångest? Sonen
av en okänd, en barbar, kanske en hedning — vem
var han rätteligen?
När verkstaden väl nåtts, gällde det att
försiktigt väja för ofärdiga bönpallar och annat
snidar-bråte som kunde åstadkomma buller. I
verkligheten var vägen kort, men när Giovanni hunnit sitt
mål, det stora väggskåpet, darrade hans knän som
efter en lång vandring.
Sedan nyckeln fiskats fram ur kåpan och
stumpar av vaxljus smetats fast i väggklykorna, tog
snidaren från hyllan ett stort föremål och vände
det med en åtbörd som trotsade han någon fara,
snabbt mot ljuset.
I samma nu rätade han sig med klarnad uppsyn.
Grubblet vek ur hjärnan. Hans verk var gott.
Tvivel härpå var det som vållat hela hans plåga.
I händerna höll han en i trä helt skulpterad
gestalt, böjd över den tvärskurna kanten av ett
top-pigt block. Huvudet med fladdrande hår och
knott-rigt hoptovat skägg var glupskt framkört, ögonen
voro små, lågo långt inne och borrade sig ned i
världen under honom, näsan hade örnnäbbens form.
Men de knutna händerna voro stramt
bakåtsträck-ta och bakåtvända i en återhållandets styrka, som
verkade orubblig.
Man tyckte sig se en till det yttersta pinad man,
som begärde vad han på samma gång fast nekade
att mottaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
