Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På blockets nedre kant stod: Kristus frestas i
öknen.
— Ja sannerligen, mumlade Giovanni
försjunken i åskådande, så frestades Människornas Son.
Så mycket hårdare frestades Han än andra, som
Han var större än andra. Här fanns Giovanni
sni-darens tanke klar. Sin Kristus hade han dolt för
alla, som man avundsamt gömmer sitt käraste.
Vad bleve nu dess öde?
Han lade belätet tillbaka, låste skåpet
omsorgsfullt och begynte röra sig av och an, rov för
växande oroliga föreställningar...
Kunde redan åsynen av pilgrimernas kamp mot
frestelsen väcka harm, hur mycket vissare skulle
man icke då komma att förargas över denna
Guds-människa!
Han skulle icke ens våga föra fram sin Kristus —
Nej, men om klockan gått före och liksom berett
människorna? smort deras blinda ögon med
seendets salva, lyst förstånd in i deras sinnen? Det
hoppet hade hela tiden legat dolt under hans arbete
på klockan. Den, menade han, skulle bana väg hos
folket för det, som var större och dristigare — hans
bästa snidardröm!
Men därför fick klockan heller icke försvinna i
tornet. Det kunde ej få ske. Han måste finna en
utväg. Han måste handla.
Skulle han förödmjuka sig ända därhän att tigga
fader Benedetto om att låta verket utställas i
kyrkan? Ack, slikt skulle bara göra den enfaldige
gubben ännu misstänksammare. Han skulle tro, att
3. — Angi ’ed-Slrandbero: Barbarens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
