Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josefus gav ringen och hroder Lukas gav hjärtat i
kedjan, och Michaele dosan med ciselering av guld
och fler nämner jag icke — utom en. Ty han gav
mest, därför att det var honom övermåttan svårt.
Så svårt att han i förstningen tyckte, att Herren
torde kunna prisas lika väl med kopparns som med
det dyra silvrets tunga.
Priorn på golvet stannade, neg och korsade sig.
Hans små ögon tycktes ha krupit varandra så nära,
att det föreföll som ett enda svart gap mellan
altarets gula lågor.
— Men veten att den mannen likväl i sistningen
gav sin bägare med äkta förgyllning och hur stort
offret var, förstån I, när jag förtäljer, att på den
var inristad en liten bild av honom själv.
Från priorn kom högt och tydligt:
— Tiofalt lönar Herren offer.
Och bröderna ropade i korus:
— Herren har belönat oss alla.
Gubben fortfor:
— I dag kom stöparen med klockan gjuten och
färdig. Det var arla morgon och vi gingo med bloss
för att syna verket, och vad tron I väl att vi fingo
se? Jo i stället för ett av de beläten, som
varit snidade i träet, står för våra ögon den
livslevande avbilden av vår egen överbroder Benedetto,
med bägaren. Slikt under spordes ej i
mannaminne. Väl menar sig stöparen ha sett skepelsen redan
skuren i träet. Men hans hågkomst felar, ity att
vi alla flere gånger granskat snidningen och sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
