Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. V.
Då Giovanni den dagens morgon vaknat hade
handlingen han begått genast stått för honom som
ett enfaldigt påhitt. Det skulle säkert åsamka
honom obehagligheter.
Nå bröderna kanske aldrig lade märke till
förvandlingen, druckna av sömn i skumma ottan.
Vad skedde då? Ingenting. Klockan ginge helt
enkelt sin gilla gång — upp i tornet.
Han satte sig hastigt upp, ansiktet lyste vitt i
gryningsdagen. I detsamma trängde bullret av
fordon in i den isiga cellen. Han lyssnade spänt —
rop och slag i tunga dörrar angav nu tydligen
stöparens ankomst. Blodet for till Giovannis ansikte,
det hela verkade plötsligt på honom som
festtrumpeten, som inledde en ödets lustiga lek. I ungt
överdåd räckte han ut armarna välkomnande —
vad? Något outsägligt, något som knappast fick
rum i orden Ära — Makt — Storhet. — Fri —•
brusade det i honom med tio strängaspels klang, fri
till makt. Ingenting får stå i vägen — inte ens
mitt eget förnumstiga Jag. Sedan han väl fått rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
