Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja Giovanni stod här, bakom munkarnas
skinnhänge, glattsvart av alla feta fingrar och såg ned
på en hop enfaldiga människor, som tillbådo en lögn.
Och han lät dem förbliva i lögnen.
En morgon mötte han Ambrogio. Målaren gick
honom förbi med en nick, och de obarmhärtiga
gossögonen logo.
— Ser du, sade den leende hållningen, nu har
din konst på allvar blivit munksyssla, medan
jag går här fri och obekymrad, vad frågar jag
efter Guds Sanning om det Sköna? Jag skapar lätt
som fågeln flyger och som blomman doftar, jag
lever som mig lyster och mina verk prisas som man
prisar solskenet och dagen.
Den middagstimman, när Giovanni från
klostertrappan såg ned över folket, överfölls han av ett
förfärligt begär att släppa löjedjävulen lös.
— Gör jag det inte, sker en olycka, tänkte han.
— Jag svänger skinnet till sidan och hoppar ned
och häver stången med sin metallklump i
golvstenen. Jag samlar alla mina krafter och sparkar
klockan, så att den välter mot pelaren och stötes
och spräckes — varför står den där för att dyrkas
av nyfikna djur och utbjudas av enfaldiga gubbar,
som lever för att göra bugningar och tecken och
om midnatt halvsovande vältrar sig ur bädden för
att snörvla sånger, medan likväl ingenting griper
dem djupare än lukten av stekt killing? Om jag
iéke skrattar, förvandlas jag till en vildman.
Och han brast i ett skratt, som han tyckte slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
