Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än sedan — vad båtade väl det? De skulle ändå
icke veta att lögnen var lögn.
Kunde väl snidarens konstfärdighet betala
människans skuld? Så trodde Ambrogio, så trodde de
andra — varför var han olik dem till sinnet? Hur
hade han icke försökt att se på företeelserna som
det höves en sann konstsven. Men i grunden vet
han kyligt klart, att om han ock vore världens
främste mästare, så ökas skulden för var dag, han
icke bekänner.
Det betyder: prisger sig själv och verket.
Och om nu dessa tvivel bara vore munkens
håi-klyverier?
Han for upp och slog knutna näven hårt mot
bröstet.
— Ett flarn är du — utan rot och fäste — en
förbannad vindflöjel. Först när du förlorar hoppet
att bli lovprisad, bränner dig skulden. Då tycker
du det vore gott att slippa loss ur lögnens nät. Men
vad tror du att en bekännelse nu skulle kosta
klostret och de oskyldiga bröderna? Anseende —
rikedomar — måhända oanad upphöjelse. I stället
finge de inhösta smälek, folkets vrede, idel skam
och missräkning.
En ond gärning bleve utbytt mot en värre.
Nå låt så vara. Men vad värde har anseende och
rikedom, grundade på en dödssynd? På hädelse
mot Gud? Och själv kunde du vara lugn. Vettigt
och framstående folk skulle prisa den, som så visste
lura de enfaldiga. Likt brand i storm komme ditt
rykte att spridas landet runt: — En listig sven, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
