Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giovanni snidaren, skulle folk säga, säkerligen en
skicklig konstnär.
Och vidare — blir klockan ej känd som ditt verk,
kommer ingen att förstå din Kristus. Klockan vet
du ju är en ropandes röst i öknen till att bereda
väg.
Bekänn — du vinner på det.
Nu betedde sig Giovanni som en ursinnig, han slog
med knutna nävar slag på slag på bröstet, som hade
detta varit av trä. Kunde han så visst träffa
dämonen, som grinade bakom var tanke, som ville
fria hans själ. Allt blev bara till hugskott — när
kom det stora, när kom allvaret? Han ville falla ned
för Kristusbilden och anropa om hjälp — men så
var det ju hans eget verk!
Narrspel vart han vände sig, narrspel.
Fanns till slut något riktigt sant mer än skrattet?
Han slängde igen luckan och rusade ut, för att
dränka sitt svarta missmod i vin.
Men icke väl hade han slagit sig ned i en krok
i värdshussalen, förrän undertryckt löje förnams
från konstsvennernas bord. Utmanande ögonkast
skötos mot honom som pilar och tisslet och tasslet
blev avsiktligt hörbart.
—• Vem kunde trott honom om att vara en så’n
inpiskad skälm? Alltsammans är nog bara bedrägeri,
han har haft så trängande behov att bli omtalad,
att han icke aktat för rov att driva gäck med de
goda fäderna — klent i sanning må det verket
vara!
Giovanni blossade ända upp till sitt röda hårfäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
