Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade för sitt vilda levernes skull tvungits att raka
bort själva tonsuren. Skilda voro de ock till
sinnelag och tänkesätt, några ohjälpligt hemfallna åt
spel och alla strykarlivets laster, andra ivriga
lär-domssökare och uppriktigt övertygade om
frihetens upphöjdhet. Men när ödet väl en gång bragt
dem samman, höllo de sedan ihop i lust och nöd,
en för alla och alla för en. Med armarna om
varandras halsar drevo de vägen fram, klappande
på klosterportar och besuttet folks dörrar, allt
medan de sjöngo:
— Ej messer Bachus, ej tärningens gud,
Inte ens Venus den ljuva
Skriver skolaren hans levnads bud,
Endast Minerva vet kuva.
O Klerus, o lekmän, vandrande klerk
Strävar mot vishetens höjder,
Nekar du skärven, välan så märk:
Aldrig nås Paradis’ fröjder!
Men klosterportarna öppnades icke så lätt, och
vad borgarna angår, stodo de mestadels bredbenta
på sina trösklar och bannade:
— Jo pyttsan — vishet! knaggliga vers kan ni
sätta ihop, era lutknäppare — och ofreda
färde-inän — och dansa genom gatan med slinkor och
störa hederligt folks nattro. Vem tron I ger surt
och ärligt förvärvade slantar till kättjefulla
lättingar att kasta tärning om med stigmän och rövare.
— Tvi så’na skälmar, sök ni er vackert tillbaka till
färlan I lupit ifrån, och kyss botfärdigt priorns ris,
ni förlupne gudsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
