Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta besvarades stundom med att oanständigt
vända bakdelen till, men oftast låtsades goliarderna
om ingenting. De klampade bara vidare, så att det
ekade mellan husen och hämnades med en ny
visa:
— Lekmannen känner ej lärdomens språk
Döv är han, stum som en mula,
Konster så sköna benämner han bråk
Aktar ej sången en smula.
Låt oss då kväda så borgar’n förstår,
Se — redan lyser i husen,
Nattläger red oss, vi sovo i går
Samman med tiggar’n och lusen.
Lyckligtvis fanns både präster och borgare, som
ägde sinne för lustighet och inte brydde sig ett
grand om smädelsen, och så fingo de hemlösa
hjälp. Även klostren mottogo då och då utstötta,
ja många bröder som icke ogärna sågo yxan gå,
blott de sluppo hålla i skaftet, nickade hemligt
bifall till klagomålen över förtryck och orättvisor,
som flödade från hungriga upprorsmakares läppar.
När Giovanni jagats utom staden i de omgivande
skogarna, hade han först slutit sig till tjänande
bröder från främmande kloster, dessa arma, som
av brist på färdighet i handasysslor, alltid måste
ge sig ut med tiggarpåsen. Skrikmagra voro de,
med gul hy och skrumpna fötter och ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
