Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svettande halsar. Ty som det icke var lovligt att
vända hemåt, förrän klockorna ringde till ave,
fingo de nöja sig med den föda, folk kastade i
säcken, ibland skämd ost, mögligt bröd och vissen
laktus. Också varsnades alltid i solnedgången
tiggarmunkar fara omkring som eftersatta på vägar
och stigar, ty den som hann två sig i tid för
klostrets aftonmåltid, fick slå sig ned och äta den goda
soppan med de hemmavarande.
Men Giovanni, som ju icke vågade begära
gästfrihet inom helgade murar, tröttnade snart på detta
liv och tog sin tillflykt till predikarne. Även dessa
levde mest på gående fot, men som de ofta
gästade gudfruktiga adelsmäns borgar, hade de det
präktigt nog. Här förstod snidaren att göra sitt
tal bemärkt, och han begynte just repa mod —
då på en gång misstänksamma blickar och
hemliga viskningar uppenbarade för honom, att
ryktet på okända vägar följt i hans spår.
Så hände sig en kväll, att han hungrande och
frysande — kåpan hade han nödgats pantsätta hos
en snål lantman för ett mål mat — stötte på en
lägereld, där en hop sällar synbarligen ämnade
övernatta på marken. Då Giovanni strax gissat,
att det var goliarder, slog han fintligt an en ton,
som han trodde skulle behaga dem. — Giv mig
något att bruka mina friska tänder på, sade han
otvunget, de far illa av så lång tids brist på
övning.
Det bistra skämtet väckte mycket riktigt
munterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
