Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hår har du som en barbar och ögon som
svärdsklingor i sol, skrattade de — om du vill, får
du bli en av oss.
De lånade honom en mantel och delade med
honom sitt knappa bröd, ehuru de hemligen
föraktade honom som lekman. Ty för ingen
omtalade Giovanni, att han burit kåpa och än mindre
att han var konsterfären.
Egentligen förstod man sig icke på den nye
kamraten. Hans ansikte förblev lika dystert och hans
väsen var så kargt, att lättfärdigt skämt frös bort
på ens läppar. Ras och nöjen lockade honom ej.
Inte ens den tilltagsnaste glädjeflicka förmådde
liva honom. Han såg genomträngande på slinkorna,
men rörde dem ej.
— Är du kanske djävulen själv, Långben, och
har nöjsammare tossa på hand? gastade de.
Då hände att främlingen plötsligt svarade:
— Vem jag är, så är jag kanske inte god nog
ens för er. — Och vände dem ryggen och gick
undan.
All denna besynnerlighet väckte naturligtvis
uppmärksamhet och några tankfulla skolarer sökte
vid lägerelden komma i förtroligare språk med
honom.
— Du liknar icke oss, begynte de. Nu är väl
var människa den andra olik, men du är något,
särdeles. Du nöter ut ditt förstånd och ditt
hjärtas tankar på ingenting. Vi andra ha ett visst mål,
vi ångrar och späker oss för att uppnå helighet,
och därigenom förvärva salighet. Vi studerar ock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
