Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vem är du? sporde männen.
Nu kunde ju inte Giovanni veta vad de hade i
sinnet. Därför ville han göra sig så ömkansvärd och
oansenlig som möjligt, och svarade:
—■ Ack, en som begråter sina missgärningar och
söker göra bot.
Till hans häpnad sjönko männen genast på knä
och bådo:
— Välsigna oss Helige!
Varpå de skyndade bort och återvände med bröd
och ost och lite olja i en kruka.
På Giovannis försiktiga fråga, vilka han till tack
för välgärningen fick innesluta i sina böner,
svarade de, att de voro getaherdar, som med sina
flockar vistades i klyftor och risiga snår över
branterna. I går kväll hade de förnummit främmande
ljud, vilka ej kunde härleda sig från vilsekomna
getter eller rovfåglar, och så tänkte de att
möjligen onda andar vore ute, varför de ansågo för
råd-ligast att förhålla sig stilla, tills solen runnit upp.
De bådo nu den Helige att förbliva hos dem. De
försäkrade, att om de själva flyttade nedåt dalen,
skulle andra herdar komma i deras ställe, lika
villiga att tjäna honom. Mot det att han genom
böner till madonnan utverkade för deras räkning
lindring i skärselden.
Giovanni tarvade icke lång betänketid, ty vart i
vida världen skulle han egentligen styra kosan?
Så förkunnade han då högtidligt för de ängsligt
bidande, att han i egenskap av botövare beslutat
kvarstanna på berget. Männen gladdes och visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
