Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om demonerna till sist piskades ut med
blodsdropparna?
Därnere sutto de smutsiga herdarna i sina korta
getskinn och ludna ben på en frodig betesplats
mellan klyftorna och samspråkade. Emellanåt
tittade de upp på honom och pekade, månne de icke
sade till varandra: Den där Helige har icke
misshandlat sig själv, aldrig ha vi hört honom utstöta
klagoskrin, så som de andra botövarna.
— Åtminstone då någon går förbi, brukade
go-liardcrna gäckande tillägga. Och den forna
Giovanni snidare skulle kanske instämt i hånet. Men
annorlunda var det nu, gyckel och hädiskt tal
förhjälpte ingalunda till frid.
Giovanni hyste en oförklarlig fruktan för
herdarna. De spejade på honom, de vakade över var
rörelse, han kände deras klandrande blickar som
lansspetsar i bröstet. Det var som om de velat stöta
honom bort från den soliga glansen, där han trivdes
allt för väl, och in i den mörka hålan, mer ägnad
för den, som övat mörkrets gärning.
Så drog han sig tillbaka dit.
Han hade upptäckt, att genom att taga bort en
större sten kunde han vidga en bräcka i
grottmu-ren, tills hela himlen strålade in. Han kunde från
sitt läger se den lysa hundra gånger mer blå
infattad av grå stenen än ute i ljuset. Aldrig hade han
skådat himlen så underbar som genom denna
spricka i muren. 1 timtal försjönk han i betraktande.
Men på detta sätt förvandlades ju även vistelsen
i hålan till ett nöje?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
