- Project Runeberg -  Barbarens son. Berättelse /
103

(1924) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg With: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter detta tyckte han sig hata platsen. Han
skydde herdarna, tålde icke deras blickar och
vämj-des vid deras håriga ben och stinkande skinn.
Viskningarna och tisslet förargade honom och väckte
endast trots. Han beslöt att till en början
undersöka sluttningen mot havet, den väg, getavaktarna
’följde, då de ärnade sig till byn.

Denna måste således ligga vid stranden av
bukten, som skar in djupare än vad man här skönjde.

Det gick långsamt att taga sig fram genom
växtligheten, frodigare ju längre ned han kom.
Kroppen kändes stel efter gisslandet. En sann
bot-övare skulle nu, innan såren riktigt läkts, ha
börjat plåga sig på nytt. Giovanni förstod, att
herdarna också fordrade något sådant, och att det var
för att hjälpa honom till bättre fortsättning, som
de lagt in i grottan ett bastant rep med knutar!

Endast det att man gick och väntade fromhet
av honom, gjorde Giovanni hårdare.

På en gång hörde han sång. Han drog en suck
av lättnad, sången lät glad, nästan munter fast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashbarbar/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free