Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fader, jag ser här flera verktyg, eggjärn och
träklubbor av olika slag, vågar jag bedja att få till
låns gagna några?
— Förvisso, sade fader Paolo — så nämndes han.
Han berättade nu, att han hade förnöjelse av att
skära och hugga ut ord och även gestalter, och så
dristade han sig att i gengäld bedja om en tjänst.
I muren uppe på krönet eller i stenkumlen växte
malört, och som han länge lidit av ett svårt ont
och ej orkade stiga dit upp, frågade han, om
Giovanni med det snaraste ville bringa honom örten.
Giovanni lovade det och de skildes åt i stor
hjärtlighet.
En vecka försvann som en dröm. Då vinden
en morgon förde upp till krönet det svaga ljudet
av en tidigmässas klockor, föll kniven ur
Giovannis hand. Var dagen månne helig? Han höll icke
mer reda på tiden. Alla dagar ända ifrån
gryningen hade han, som jagad av fruktan för avbrott,
arbetat på sin nya bild. Hans pulsar slogo av en
fröjd, som nästan blev till räddhåga.
För vad? Rådde han icke över sig själv? Ingen
störde honom. Herdarnas nyfikenhet hade han
delvis måst tillfredsställa, och till hans
överraskning blevo de förtjusta över, att en helgonbild
skulle se dagen. En som skulle uppställas och
tillbedjas och komma många tillgodo. Så gåvo de
honom ro.
För övrigt skulle det ickc bekymrat honom hur
de än tagit saken. Då kniven väl kommit i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
