Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la och vandla med obekanta människor, utsättas
för nyfikenhet, kanske begabberi!
— Fader, stammade han — jag ville ju tjäna
dig, men jag ser ut som en vildman, se hur skägg
börjar växa fram i ansiktet, kläderna är söndriga
under den fläckiga manteln — ett ovärdigt
sändebud bleve jag.
Gubben rörde sig oroligt.
— Käre, begiv dig av, för det hastar! Lätt
finner du Anselmos hus.
Så fanns då ingenting annat att göra än att
vill-fara den gamles önskan. Efter att ha burit in
friskt vatten, slängde Giovanni det hoprullade
fisknätet på ryggen.
Just som han skulle gå, kallade gubben honom
tillbaka och viskade:
— Min son, du har mycket varit mig i
tankarna, och jag tror: gack och lev bland människor —
för verkets skull.
Giovanni tumlade ut. Upprorisk i sinnet
svängde han sig och sin besvärliga börda ned genom
klyftor och utför branter, tills han dignade
omkull på mossan.
Nå, bäst att låta förargelsen fara. En förlorad
dag var väl ej hela världen.
Han låg och blundade och tänkte på bilden, han
lämnat, och log segervisst. Han visste ett grand
han ock om vad »verket» fordrade — men hur
kunde åldringen känna till det? Vad menade han
med sitt dunkla tal? Nej sannerligen. —
Människor hade aldrig förhjälpt Giovanni snidare till nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
