Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag säja Baggianis har ärvt brodern, fast
Madonnan allena vet hur pass hederligt han förtjänte sin
andel i fjolfisket — vi här säjer ju ingenting, men
akta sej ska di, för jag kan få prästen på dein,
jag–
Ordsvallet upphörde med ett. Flickan blickade
upp på Giovanni, som om hon först nu märkt, att
han var en ung man med leende ögon, lite spefulla.
Hon slog ned sina, korsade händerna på bröstet
och bugade sig.
— Välkommen, Helige, sade hon med passande
blygsamhet.
Kammaren, Giovanni visades in i, präglades av
stor fattigdom, golvet utgjordes av själva
berghällen, här och där låg kastat torkat gräs, 0111 för att
mildra hårdheten eller fylla sprickorna. Familjen
stod högtidligt uppställd, och icke väl steg
Giovanni fram, förrän stora och små rusade till för att
kyssa hans hand. Det hjälpte ej, att han
förskräckt drog sig tillbaka. Utan att förstå honom,
nödgade man den ryktbare främlingen med makt
att sitta ned. Hustrun befriade honom från nätet
och förtalde omständligt, hur man redan uppifrån
byn bådat dem vilken heder, som skulle
vederfaras deras hus. En herde, på väg att stiga uppåt
berget, hade igenkänt den Helige på krönet.
— Men gunås så visst, klagade hustrun bittert,
vad ha väl vi att fägna en så upphöjd person med?
Där borta ser du fisksoppan ryka — hade vi haft
olja kunde vi stekt fisken, och hade vi haft kål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
