Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giovanni måste le. Han ville säga något om
Katarinas dåliga morgonlynne, men fann det
klokast tiga. Hon fortsatte att pladdra surmulet:
— Undra må jag, hur många gånger jag skall
behöva upprepa, att om någon frågar om fisken
är frisk, så skall du låtsa stor uppriktighet och
svara: — »Käre herre, inte annat jag vet. Den
är fångad i gryningen, men dagen är varm, och
öket har färdats långsamt på den knaggliga
vägen och olyckan kan drabba den ärlige lika väl
som skurken». Då blir du trodd, och ingen
stäl-Jer dig sedermera till svars. Men i stället slår du
ned ögonen och blir röd — ve mig, en dålig
krä-mare är du. Baggianis skrattade i går åt, att
jag ännu inte mäktat skaffa mig en broderad
tunika och —
— Tig nu, stönade den stackars Giovanni.
Detta gjorde Katarina riktigt vaken och pigg.
— Nej förtälja dig skall jag, att sedan du inte
längre är en Helig, tycker folk bara att du är
löjlig. Kommer vi ihop för att nöta tiden med
muntert snack, så talar du inte som vi andra, du ordar
om vardagliga ting, som 0111 det vore något
märkvärdigt med dem. Du tror visst, att du är
ansenligare än —
En pådrivande spösmäll ven i luften — dock
utan att åsnan rörde sig ur fläcken.
— Slå honom, skrek Katarina, kan du inte slå
ett ök en gång? Giv hit spöet.
Giovanni grep om hennes handled. Vreden sjönk,
han kände endast medlidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
