Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du litar förstås på, att jag inte låter dem snudda
vid min armbåge ens. Gör dig inte så säker!
Begriper du inte att god föda bara förlänger de
där uslingarnas liv, som ha bäst av att få dö.
Dovt ljöd det upprepade svaret:
— Guldet är inte vart.
— Inte vårt! vånne du aldrig kommit ned till
oss med nätet, då hade vi själva tagit oss upp till
Paolo, och död eller levande, bara tagit guldet —
Giovanni höjde häftigt handen.
Nu skulle den falla, inte möjligt annat. Med
sänkt huvud och en liten vällustig rysning
inväntade Katarina slaget.
Men armen sjönk till Giovannis sida. Hon syntes
honom plötsligt i ett fjärran, så förminskad, att
vad hon sade ingenting betydde. Tvärs över
svalget, som gapade mellan dem, stod han oåtkomlig,
icke hövdes honom att då visa hårdhet.
— Katarina, sade han saktmodigt — att jag gav
dig pungen var orätt, det inledde dig i frestelse.
Att sedan herdarna förstörde bilden, som skulle
betala igen vad vi lånat, var ävenledes min skull,
ty jag bedrog dem.
Men den dödes vilja är helig.
Hans ord förtogo Katarinas häpnad över det
uteblivna slaget. Just detta, att jämt nödgas förakta
honom, gjorde henne hätskare.
— Några lurviga getaherdar i ludna skinn! du
skulle ha slagit ihjäl dem — Men när du inte har
annat att göra, så får du väl skära bilder. Om du
bara kunde roa folk, så lossade de kanske på pun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
