Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sanning vem kunde ha trott att lyckan så lätt
skulle återvända till Giovannis hus, alltsammans
gick som en lek. Folk voro förtjusta i hans små
vrångbilder av djur och människor, stundom
tyckte man sig till och med känna igen den eller den
— på manteln — eller håret — och det var
övermåttan förnöjeligt, man gissade och skrattade. Till
slut trängdes hela byn på husets tröskel. När man
ville, hade man minsann mynt tillräckligt.
Katarinas stolta belåtenhet gjorde henne en
smula nedlåtande. Hon bakade russinkakor och köpte
en ny tunika och nära var, att hon av krämaren
tillhandlat sig insyltade rosenblad. Men det var
hon ändå rädd skulle framkalla klander, hon hade
ju tiden för sig. Mot Giovanni log hon varje kväll
sitt blidaste leende och tålde hans kärleksbetygelser.
Sedan han vunnit berömmelse, syntes han henne i
ett helt annat ljus. Och där hon satt helt värdig
i sin nya klänning på tröskeln, bredde hon ut sig
i berättelser om hans underbara skicklighet.
— Se Giovanni är en konstsven, som till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
