Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva festdagen till fiskhandlarens lanthus bortom
byn.
Men redan följande dag kom det tillbaka. Den
rike mannen lät hälsa, att han icke begärt ett
främmande beläte utan sitt eget. Nu hade detta vidriga
stycke trä fördärvat hans fest och gjort honom till
spott och spe för sina förnämliga vänner.
Egentligen skulle han utkräva böter för lidna skador av
en person, som så litet insett sin egen oskicklighet,
att han dristat sig att emottaga en beställning av
byns främste medborgare. Men då han antog att
en luggsliten månglare ingenting ägde att betala
med, återsände han härmed i förakt det
vederstyggliga verket.
Långt efter det budet avlägsnat sig, härskade
dödstystnad i kammaren. Giovanni stod mitt på
golvet, likblek. Katarina hade sjunkit ned på bänken,
för första gången i sitt liv svarslös. Men till den
grad retade henne fiskhandlarens beteende, att hon
sökte samförstånd med Giovanni.
— Låt oss hämnas, ropade hon och slog i
bänken. Hans folk brukar i daggryningen kasta ut
näten bakom klippan nedanför kapellet, du kan
utan våda i natt smyga dig ned till strandskjulet,
där de ligga tillreds, och skära sönder dem.
Det såg ut som om Giovanni vaknat upp ur en
dröm, han körde fingrarna genom håret och
stirrade vilt som uppenbarade sig något för hans ögon
i det tomma rummet.
— Herrans finger — Herrans finger — kan du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
