Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke se det Katarina? ropade han, och hans kropp
skälvde. — Jag visste det redan.
— Visste du det? skrek hon och for upp.
Då log han, ett sorgset leende och talade till
henne i ömma tonfall.
— Du den enda jag ägt i världen — låt oss
hålla samman! Vad är det väl att vara fattig, vad
är det att vara rik? Mjuk bädd och gästabudskost
blir snabbt en vana, som ej längre skänker nöje.
Men att tänka på livets öden som på något, som
lyder himlens lagar, tröstar. Mitt hjärta, min skatt,
tag vår lott som en del av världens höga gång, gråt
över det om du vill — men som du gråter vid att
höra den blinde Agapetus spela på sin flöjt i
månljusa kvällar.
Katarina förhärdade dock sitt hjärta. Hon var
kränkt över sitt tillbakastötta närmande och
låtsades gäspa, uttråkad.
— Vad dina förnumstiga ord trötta mig! Hur
skulle något annat än hämnden kunna trösta en
människa, som vet att hon förlorat ett så stort
gott? Hade belätet lyckats, så levde vi nu muntra
och trygga för mången god dag, med källaren full
av ostar och rökt getkött och torkade druvor —
ja måhända flaskor med gott vin — ack ack, när
jag tänker på allt vill jag med mina naglar klösa
någon fördärvad! Narr är du som inte begriper,
att hela byn hädanefter kommer att skämmas över
att de berömt dig.
Då förvandlades Giovanni. Hans sorg blev likt ett
lejons, när det sörjer makans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
