Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanni brukade arbeta ganska mödosamt, men detta
gick förunderligt lätt. Aldrig hade ett
snidarar-bete med ringare svårighet växt fram under
skärjärnet. Det kom som av sig själv. Inom kort tid
skulle det vara fullbordat.
På vad som sedan månde ske, offrade han inga
tankar.
En afton vid hemkomsten fanns icke Katarina
tillstädes. Härden stod kall. Giovanni trodde, att
hon fördröjt sig hos någon granne och gick ut igen.
Borta vid husen stod folk, som tisslade och
viskade och pekade åt honom. Van vid att utgöra mål
för giftiga tungor, slöt han ögonen.
Men nu kom några långsamt gående mot hans
hus.
— God afton, sade de, det sticker upp blåst från
nordväst, det blir förlig vind från land i kväll.
— Ja det blir väl så, mumlade Giovanni förstrött.
Månne ni ha sett min kvinna? Måltiden är icke
tillreds, och jag väntar hennes ankomst.
Män och kvinnor utbytte blickar.
— Vi sade dig, att vinden står från land i kväll,
sade en, så du får väl vänta, till hon blåser från
havet igen — och lite till. Katarina gav sig av med
Michele, som seglade söderut för att uppköpa
purpurkläde och muskot och kanel för stadskrämarens
räkning. Han aktar icke återkomma före vintern.
Giovanni stirrade på dem utan att förstå.
— Katarina — vad menen I? Vad har väl hon
med Michele och hans ärenden att skaffa?
Då skrattade de högt. En kvinna ropade: Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
