Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick ut ur byn var det med fasta steg och blicken
stadigt riktad framåt, likt en, som äger ett mål och
fattat sitt beslut att nå det, alla hinder till trots.
Dag lades till dag och natt till natt. Alltjämt bar
vägen mot norr. Landskapet blev vresigare,
ängarna magrare, cypresserna mindre, pinierna glesare
och trädgårdarna sällsyntare. I dalarna växte
körsbär och aprikoser och fikon, men längre uppåt
togo skogshagarna vid — sedan sandiga åsar med
buskar och kastanjer. Slutligen varsnade
Giovanni vid synranden den stora skogen.
Då visste han, att han var på rätt väg. Han satte
sig med armbågarna på de uppdragna knäna,
pannan i handen och försjönk i tankar.
Den stora skogen, som sträckte sig ända inpå
staden, och som ingen sedan urminnes tider vågat
röra av fruktan för vindarna från havet! Man
menade, att dessa då skulle släppas lösa och fara
in över husen och förgöra folket. Här hade han,
bortjagad med hån och stenar, irrat om på
stigarna — för hur länge sedan? Sekler, om han
dömde efter vad hans själ genomlevat, ehuru ena
handens fingrar räckte till för att räkna åren.
Skulle han kännas igen? Möjligt. Troligare var
dock, att man för den stora skräckens skull icke
gitte lägga märke till en fattig klerk. Fader
Paolos grova kåpa kom honom bättre till gagn än han
förmodat.
Han vecklade Kristusbilden ur klädet och
betraktade den — nästan för första gången sedan
den fullbordats. Han erfor ingen glädje i hjärtat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
