Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pad i näsan och med den andra oupphörligt
svängande klockan. Bakom honom buro likdrängar en
bår. De stapplade fram druckna och dödströtta,
slungade ett rep om liket och vräkte kroppen upp
på båren, varefter klockan fortsatte gatan utefter,
manande folk i husen att komma med sina döda,
att släppa ifrån sig sina kära.
Kanske gömde man dem hellre än att på detta
förskräckliga sätt låta dem vigas till döden —
Småningom urskildes allt flere ljud. Mitt igenom
döendes hemska rop skar citterspel — flöjtlåt —
ja, dansandes tunga tramp. Skälvande slank
Giovanni ned i en gata, där nunneklostrets höga
bakmur sköt upp. En liten, eljest tillbommad dörr stod
på glänt. Höga skratt och lystna rop trängde ut.
— Stigmän, som begagna sig av stadens olycka,
tänkte Giovanni och skyndade in på klostergården.
Men vad han varsnade kom hans ögon att
spärras upp av fasa och hans knän att svikta.
Mellan gångens pelare jagade nakna munkar —
gripande som hednafauner efter nunnornas halvt
blottade kroppar — Man dansade — rasade — ur
de heta blickarna, de lättfärdiga åthävorna, lyste
helvetesglöd.
Giovanni sprang tillbaka och föll på knä utanför
muren, han tryckte bilden under kappan intill sig,
bedja kunde han ej, han mumlade i en känsla av
att jord och himmel störtat samman.
Strax därpå kom han in på huvudgatan, på vars
backkrön domen glänste. Mellan alla de utdöda
husen gick han fattad av omätlig sorgsenhet. Vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
