Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Giovanni sporde nu, vänd mot mängden:
— Var kommer den ifrån? Hur funno ni den?
De voro alla villiga att berätta och en ung man
fick ordet:
— Jo, hör och förundra dig, vördige fader, sade
han. För flera år sedan låg färgarens Grazietta
och tvättade sitt linne vid floden, som rinner bakom
ett litet kloster, San’ Spirito benämnt. Den
morgonen var fest i klostret, och flickan gladdes över att
ingen märkte henne, ty hon stod icke högt i gunst
hos bröderna, då hon stundom gycklade med
allvarliga ting. Bäst hon ligger där i den öde
stillheten, hör hon ovanifrån ett häftigt brakande som
av åskan och skymtar något fara förbi — och då
hon förfärad ser efter, ligger i klädtråget ett beläte,
som knappt rymdes där. Hon blickar åt alla håll,
men ser ingen människa. Ej heller kunde någon
gått förbi och sedan dolt sig, ty stranden bestod
endast av en smal landremsa nedanför klostrets
baksida, som icke hade någon dörr. Bävande dolde
jungfrun bilden i sina kläder och bar den
skyndsamt till färgarens hus, där hon förvarade den som
sitt och familjens skyddshelgon. Hon upphörde att
fläta sitt hår och pynta sin kropp och gav sig till
fromma gärningar. En dag kom en hög
främmande herre i ett ärende till färgaren och fick av
en händelse se bilden. Han sade, att den var
skuren av en stor okänd mästare och undrade hur
de fått den i sitt hus. Färgaren och hans familj
förtego dock allt om fyndet, ty nu visste de, att
den helige Guden själv var den okände mästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
