Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betala usla dricks, om pojkarna som fördärva
gärdes-gårdsstörarna och om folk som inte har vett att
gå sin väg, när de ätit upp maten. Något
dröm-meri vid sista vintåren, något sudd vid en kopp
kaffe i den sköna aftonen bland löven, som stå
så féartat ljust mot det svarta fästet med stora
silverstjärnor, vill han inte veta av. Lamporna
som hänga där på ståltrådar mellan grenarna
kosta pengar och grinden skall låsas för tjuvar.
Trattorian har gjort och fått sitt, nu är det
kaféets tid — yrkeshonnetiteten dem emellan hålles
strängt uppe. Och stamkunden reser sig med
en liten suck, kanske också vid tanken på »dagen
efter», den värsta av veckans dagar, då över hela
boden skall råda en slags kopparslagarstämning,
och hans räkning, bära sig åt hur han vill,
underbart stegras, och går så ut på torget.
Där är det nästan alltid packat av glada
människor och minsta anledning ger det hela karaktär
av fest. De båda kaféerna med sina småbord taga
upp stor plats och föra en fredlig men icke förty
målmedveten tävlingskamp. När apotekaren skaffar
till sitt område byns frivilliga musikkår, som genom
präktiga och eldande stycken fyller varje stol och
bänk, står skomakaren med korslagda armar bland
sina tomma bord och ler, om ock lite stramt.
Han vet att kvällen räcker långt över midnatt, att
den första publiken är den ivrigaste men ej den
trognaste. Musiken tröttnar — då rycka hans
trupper i elden. Ned från bergen komma de, i
stilla natten, flöjtblåsaren och lutknäpparen, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
