Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
energiskt motstånd, vin dricker man till maten
och likör smakar otäckt. Aldrig såg jag en mer
hjärtevärmande syn än dessa artiga, tjänstaktiga,
naturliga och anspråkslösa unga krigare. Och åter
faller musiken in, åter måste de upp, men nu har
det kommit något av het otålighet över torget,
överallt taga barnen i ring, man dansar på
brunns-muren och på kyrktrappan och varhelst det finns
en bit mark ledig, och plötsligen, vem vet var?,
börjar man sjunga på en gång, av en gemensam
ingivelse: »Su fratelli, su compagni.» Musiken
bryter av, soldaterna stanna och stämma in, tills
instrumenten ta ledningen och hänförelsen stiger,
mössorna svingas, torget liknar ett upprört hav,
där var våg söker springa högre än de andra, alla
fyllda blott av stormens eggande allvar.
Mina tårar strömma och lika ofrivilligt brister
jag ut:
— Detta är Italien.
Varför jag säger det på engelska, vet jag inte,
men en röst svarar på samma språk:
— Det Italien som kommer, signora.
Jag vänder mig om och ser en reslig man om
väl femtio år, klädd torftigt och dock med en
viss fantasi. En svajande halsduk, en liten
slokhatt på sned på huvudet och ett par skarpa
ljusblå ögon riktade mot någon punkt i rymden. På
grund av hans flytande tal antar jag honom vara
en från Amerika hemvänd inföding.
Han ler vemodigt, talar alltjämt med samma
lugna tonfall, som en den där gjort livet klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
