Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig och av intet kan rubbas. Och dock med
en viss ålderdomlig ridderlighet.
— Nej min fru, jag har vistats 50 år i England,
i början av tvång, sedan emedan jag där nödgats
skapa mig hem och bröd. Jag var en av
Gari-baldis närmaste män.
Garibaldi! 40-talet —! Jag såg häpen på honom,
smidighet och rörlighet som en fyrtioåring, dragen
högst tio år äldre.
Han nickar.
— Jag är 80 år, signora, men min själ är
densamma i dag, som då jag rymde ur högskolan för
att löpa med befriarens skaror, alla den tiden
rymde från universiteten, ja skolorna. Min far,
som var lagkarl, straffade mig först strängt, men
då jag för andra gången rymde och därefter åter
visade mig iklädd rödblusen, brast han i tårar och
följde mig själv tio mil mot tyrannen. Ett pris
blev satt på milt huvud, tre gånger måste jag fara
ur riket men återvände för var gång för att tjäna
mitt land. Nu har jag kommit hit för att dö.
Stormigt har mitt liv varit, stormigt — han pekar
ut över torget — som sången där lockar ut mot,
men aftonen ser jag nalkas i stilla frid. Vilket
för mig alltid vill säga hoppet om kamp.
Med en åtbörd av kraft, som förvånar, sträcker
han upp båda sina armar.
— Ah, vad är livet utan frihet, för friheten
måste vi kunna dö.
Det skjuter en stickande skarp stråle ur den
gamle garibaldistens blå ögon, han visar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
