Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sitter åter under mina popplar och stirrar
mitt över vägen på en röd husgavel med en
balkong. På den står en videstol med tak och
ryggvägg mot solen. Rosor klänga över stolens
baksida, över balkongen och ned utefter takrännan.
För övrigt synes allt tillbommat dött, de gröna
persiennerna äro stängda och muren runt gården
skjuter i höjden som en fängelsemur.
Det låder något hemlighetsfullt vid gränden,
som trång och mörk slingrar sig nedanför.
— Vem bor där? frågar jag ovillkorligen.
— Signora Duse.
— Å, här bo de således!
Bonden nickar menande och sänker rösten.
— Ja visst, här bredvid ligger d’Annunzios villa,
i den gamla parken, ni ser. Han kommer på ett
par timmar någon gång och åker därpå bort igen.
— Kan jag inte få se den?
Bonden uttrycker med sina båda upplyfta armar
att det är ouppnåeligt som skyn.
— Ah — che, che!
Jag går ut i det smala prånget under Duses gård.
Något annat hus än hennes kan ej upptäckas. Runt
den utpekade parken, vilkens yviga kronor susa
och viska i blåa luften, löper hög och obeveklig
muren, och någon ingång varseblir jag ej. Bäst
jag så står, gläntas på en liten lucka och en
kvinna tittar fram, som förvånad att se en
människa på denna öde plats. Jag griper tillfället i
flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
