Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Komma in hit?! Omöjligt, hit kommer
ingen in.
Jag ger mig ej. Efter långa förhandlingar,
understödda av de små mäktiga »soldi», vilkas värde
även en Gabriel d’Annunzios hushållerska förstår
uppskatta, öppnas tveksamt en bakport, där jag
slinker in. Vi gå genom trädgårdsmästarens
skumma våning med ett visst något över sig av
noblesse oblige, behängda som väggarna äro med
tavlor och teckningar och på borden strödda böcker,
samt komma ut i den dystra parken.
— Fort, fort, viskar kvinnan nervöst, som
kunde de åldriga träden skvallra om det oerhörda.
— Jag kan bara föra er tvärs igenom till stora
ingången, och så får ni inte bli rädd.
— Rädd?
Inte väl har jag undrat, förrän den stora
tystnaden avbryts av ett förfärligt oväsen. Från alla
håll störta hotande emot mig hundar av alla slag,
Gud vet hur många, mig tycks de kunna räknas
i dussintal. Och medan min ledsagerska snurrar
runt, slår och skriker åt de morrande bestarna
med sina öppna käftar, springer jag, bekänner det
gärna, av alla krafter för att komma väl ur detta
diktarfridens paradis.
— De värsta är instängda, ropar kvinnan
tröstande. Men jag åtnöjer mig med en blick i
förbifarten, hinner nätt och jämnt iakttaga, att huset är
ett vanligt toskanskt lanthus, omgivet av
busk-grupper, att på gårdsplanen reser sig den beryk-
3. — På bygator o. alpvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
