Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prato.
Från den lilla fabriksstaden, även känd för sitt
goda bakverk och sin halmflätning, belägen en
halvtimmes järnvägsresa nordvart från Firenze, vid
ingången till bergvärlden, ämnade vi omedelbart
fortsätta med skjuts uppåt Appeninerna. Morgonen
var inte längre liden än att skjutluckorna helt
nyss dragits för glastaket på Firenzes stationshall,
men ändå stod luften utanför kupéfönstret redan
vit och hetstilla, medan fältens billioner gräshoppor
visslade så dövande, att tågbullret bokstavligen inte
hördes.
Och i Prato nekade kuskarna att köra ut i
gasset. Vi måste vänta till nästa dags otta.
Vi vandrade över gatorna och det tomma torget,
där solen borrade sig ilsket ned i vindlösheten och
suckade efter via Collis skugga och draget från
Arno. Firenze, i vars närhet vi dröjt i det längsta,
då först i sommartid färgen riktigt glöder och torn
och hus stå som bubblor, så lätta och ljusklara,
Firenze syntes oss vid jämförelsen vara ingången
till paradiset.
Hur en sådan dag i en italiensk småstadshåla
släpar sig fram, förstår man efteråt knappt. Ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
