Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är naturligtvis omöjligt att vistas, och husens
tjocka stenväggar ha för länge sedan genomglödgats.
Timme efter timme bli vi i lättaste kostym
hängande på en stol i förstugan, som förmodas bjuda
på en tillstymmelse till tvärpustar, och stirra slött
ut mot den å la zebra svart och vitrandade
domkyrkan med Donatellis predikstol utanpå, i hörnet,
samt på kuskarna som ligga i vagnarna och snarka
under åkdonets väldiga parasoll. Allt under det vi
frossa av en vild åtrå efter ett land, där det bara
regnar, regnar, helst små isklumpar, ett
Schlaraffen-land med idel gröna och vita vintrar.
Men slutligen sjunker det rysliga himlaodjuret
ned bakom taken i väster och lägger dömetorget
i skugga. På en gång spritta vi upp och draga
ett djupt, vällustigt andedrag — ett vinddrag sveper
ned från bergen och gör det möjligt att leva. I
öster står med ens allt ovantill, som ännu nås
av den bortgående solen: kampanilen, domen, de
många gamla murarna, som överdragna med
guld-skållor. Det glöder i en ton, vartill jag aldrig sett
maken. Det är en enda gulröd flamma, befriad
från den lätta slöja som gärna vidlåder Firenzes
aftnar. Det brinner i en glädje, som ger glädje,
och i ett nu fylls öde torget av sjungande och
skrattande varelser.
I ett sådant ögonblick har det varit, föreställer
jag mig, som prästerna fordomdags stigit fram på
predikstolen däruppe och talat till massorna.
För-smäktat ha dessa under dagen, nu känna de sig
genomströmmas av nytt liv, mottagliga för glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
