Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och efter att en tid ha dårats av sydländskt behag
ertappade jag mig med att oerhört längta efter en
av våra hederliga sommarnöjesfruar i halmhatt,
bomullsklänning och förkläde. Jag glömmer aldrig,
då jag en dag mötte en gammal ful och
karaktärs-full engelska, som buttert gick sin väg rakt fram
i bastanta kängor och praktisk schäferhatt över en
slät bombasinsklänning. Vad jag erfor var den
befriande känslan av stil.
Pensionerna liksom räckte varandra handen
tvärsöver gatan, och gästerna — vi voro så gott
som de enda främlingarna i Montepiano — levde
i varandras förstugor och klinkade på varandras
pianon. I förbigående sagt utmärkte sig så där
var tionde man och kvinna som skicklig pianist
eller violinist. Jag tyckte nog att alltsammans,
Beethoven, Wagner eller Verdi, hade ungefär
samma karaktär av vals. Föredraget gav mig
aldrig någon verklig musikalisk njutning.
Däremot sjöng man med förträfflig skola och ren
tonbildning, och uppförda teaterstycken
förvånade genom talangfullt spel. 1 en blink blev
folk bekanta, det var en enda kompakt majoritet
av eviga småleenden, förtjusta utrop, artighet
och — enighet. Ingenting, det lärde jag snart,
var så viktigt som att dölja sitt misshag med
någonting i världen eller över huvud sin avvikande
mening bara om kulören på ett stramaljbroderi
eller om snittet på en blus. Denna behärskning
föreföll desto beundransvärdare, som det utan
överdrift kan sägas att tre månader nästan fylldes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
