Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sliten parlörsfras åhördes med evigt samma
uppklarnande ansikte och belåtna småleende. En
axelryckning, en handrörelse, ett: »ingen
uppfostran, ingen distinktion», det avgjorde om en
person blev en »sympaticone» eller dess motsats.
Att bli det sista: en »antipaticone», som jag döper
det till, kan vara en rätt fruktansvärd historia.
Och den märkliga yttre sammanhållningen, den
tydliga undfallenheten för sällskapskretsarnas ledare,
bristen på synbar opposition kan nog stå i samband
med denna av hundra prövade sanning: ve den
icke populäre! Ej mindre än två fall av ren
boj-kottning förekom, i ena fallet mot en
genomhederlig, lite klumpig och misslynt men framför
allt illa klädd tyska, i det andra mot en mästrande
judeitalienska. Tyskan rent av motades ut av
societetens köld, som tog sig uttrycksfulla former.
Beträffande den andra sprang en kväll vid bordet
en dam fram och utfor mot henne i rasande ord.
Härvid brusade hela sällskapet upp i gallsprängt
gillande, och deras åtbörder kom mig att tänka
på forntidens arenapublik, som genom att vända
tummarna nedåt gav dödsdomen. Vid detta
underliga, nästan vilda uppträde var det för mig vidriga
bristen på män. Där satt en hop bildade herrar,
och vad de nu än tänkte, så rörde ingen sin tunga
till försvar för en värnlös kvinna. Några samma
dag anlända damer ur Firenzes societet, till vilka
offret vände sig med bön om att få förklara,
försvara sig, uttalade genast sitt: Refutiamo (vi neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
