Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En i allmänhet rätt frisinnad dam ansåg jag
mig en dag utan fara kunna fråga, om hon
verkligen trodde att helgonet som vid Vesuvs sista
utbrott bars ut mot lavaströmmen haft förmåga att
omrikta dennas lopp? Då höjde hon i tårar sina
juvelprydda händer mot himlen och talade om
sin oryggliga visshet att helgonen genom
brinnande böner kunde förmås utöva sin allmakt.
Det verkade hypnotiskt att se en dam klädd efter
allra sista modejournalen sitta där och tala dessa
ord, mjuka och smekande så att jag nära på
övertygades.
— Säg mig, sade jag en dag till en fru, gift
med en reformert schweizare, är de kvinnor
jag här ser representativa för Italiens kvinnokår?
Hon kastade på mig en snabb blick. Sedan med
ovanlig uppriktighet:
— Icke för hela. Men för en stor, stor del.
De läsa aldrig, de längta aldrig att lära, deras liv
är samlat i sista ärmmodet, deras andliga näring
är populära romaner och helgonlegender. Och
deras döttrar, som ni ser bokstavligen inte få gå till
ängskanten därborta utan »förkläde», uppfostras i
kloster.
— Kyrkan således?
Hon tvekade.
— Ja — kanske.
En annan kväll frågade jag en tillfällig gäst, en
man av det unga, moderna Italien.
— Vad menar ni om de italienska kvinnornas
frigörelsearbete ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
