Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid för att i svett och möda vandra så lång väg
till ett undergörande helgon, att utbedja sig dess
välsignelse!
Kyrkan i Montepiano gör annars ej mycket
väsen av sig. Man kan knappt skilja den från de
andra fattiga husen, den enda lilla klockan pinglar
som en vällingklocka kort och sällan, som skämdes
hon för ynkedomen, och utanför under
söndags-mässan idkas fullt marknadsliv. Som i gamla
tider i Norden passa de praktiska bönderna på
tillfället, då de råka folk långväga ifrån. Stånd
vid stånd slås upp strax vid kyrkväggen, det råder
trängsel och livlig handel med kramvaror och
ladugårdsprodukter. Kurgästande markisinnor och
baronessor, som med sina förgyllda mässböcker
komma fromt bland mängden ur Guds hus, flocka
sig strax intresserat omkring sidenschalarna. Eljest
förekomma litet emellanåt »festa», och den största
är jungfru Marias dag i augusti. Den dagen kryper
hela det gömda Montepiano ur sina hålor. Sjabbig,
fattig, ja hemsk var tavlan inom den grå gatans
ram. Det ändlöst långa tåget öppnades av i
smutsvita kåpor med röda skärp höljda män, ibland
så vanskapliga av värk, knölar och frostsår, att man
ej förmådde se på dem, därpå kvinnor i slitet
och billigt bjäfs och barn med drypande smala
ljus, knappt någonsin ett vackert ansikte, och så
madonnan, den fattiga gamla vickande
trämadonnan, under sin smutsröda baldakin.
Men då tåget hunnit ut i det fria och som ett
vitt och rött band vindade sig över de stupande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
