Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studsigt får. Först när kvällen kommer sker
uppbrott. Och fram över det nedtrampade gräset
svärma byns fotbollsspelande ynglingar.
För att fa andas en enda munfull ren luft måste
man driva långa vägar uppåt höjderna, där
rikemans villor resa sig ur grönskan, och dit varenda
förnödenhet fortskaffas på mulryggar och i vita
slavars ryggsäckar. Eller ock nedåt utmed höga
bergväggar mot Sturlaströmmen med
rullstens-grottor och urgammal bågbrygga: Djävulsbron.
Hin Onde har med sin indrivning av bropengar,
synnerligen vad beträffar unga, vackra flickor,
spelat en sådan roll, att man funnit rådligt
upprätta ett kapell nedanför. Nu stängt och förfallet
men ljuvligt att ha för skuggan under den unkna
portiken.
Men i 30, senare intill 33—35, graders »mild»
luft aktar man sig för långa promenader. Man
håller sig helt enkelt inne i hotellet mellan
gräsmuren och gatan, pratar Guds långa dan nere i
krogen med frun och släkten-personalen, klinkar
valser och bidar solens nedgång kl. 6, 7. Då klär
man sig, om man så hava kan, och det lär man
mest ha, i siden och briljanter och tre tums
högklackade lyxskor med gyllene spännen, sätter på
hatten med vidunderliga bersaglierplymer, som
sträva mot molnen eller ligga ned över ögonen,
och vaggar eller trippar med små, små steg, för
enmetersvida kjolens skull, fram och tillbaka,
sol-fjädersfläktande på den gödselbeströdda gatan — i
ett enda, aldrig upphörande dammoln från autos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
